Måste säga att jag är lite rädd för dagens inlägg, och med risk att låta töntig är det för att jag nästan känner att Donnie Darko är så mycket större än både mig och på sätt och vis också sig själv. Jag säger inte det här för att det är en så fantastisk film, för av det man kan se framför sig är den verkligen inte det. Åtminstone Director's Cut (som är den enda version jag sett) är minst tjugo minuter för lång, karaktärerna är till 90% riktigt irriterande och den förklarar tidsresandet precis så mycket att det bara börjar kännas som halvt obegripligt - men ändå precis nog begripligt - trams. Jag är heller inte längre ung eller tonåring, så Donnie och hans teen angst känns ofta väldigt sådär för min del, och dialogen är ofta rätt... jag vet inte, tillfredsställande men på samma gång ganska dålig. Som om alla tänker högt, och det finns verkligen stunder där regissören och manusförfattaren Richard Kelly kände "det här kommer låta riktigt coolt", som till exempel repliken "why are you wearing that stupid man suit?" som egentligen inte funkar överhuvudtaget. Den har också ett riktigt ojämnt soundtrack bestående av licensmusik (som är bra) och musik gjord för filmen (som är dålig).
I Donnie Darko får vi följa 16 år gamla Donnie (spelad av 20 år gamla Jake Gyllenhaal), en lätt störd ung kille som tack vare sina sömgångar-vanor undviker döden när en jetmotor kraschar ner genom taket till hans rum. Samtidigt som detta händer får Donnie en ny låtsaskompis i form av Frank, en man utklädd som riktigt kuslig kanin. Enligt Frank kommer världen gå under om 28 dar, 6 timmar, 42 minuter och 12 sekunder och att Donnies existens nu fått en större mening. Konceptet att endast en person kan rädda världen är ingenting nytt, men man kan inte anklaga Donnie Darko för att ta sig dit på ett icke-originellt sätt. Och det är självklart en styrka hos filmen att vara så skev och konstig i jämförelse med mycket annat, för det gör verkligen att man inte tänker lika mycket på en del av dess brister som man skulle göra i en som gjorde allting mer konventionellt.
Trots en del klagomål om pacing, dialog o s v skulle jag dock säga att det här är en film som har ett väldigt bra manus om man verkligen orkar bry sig om det, för saken med Donnie Darko och det alla väl antagligen vet är att den ger sin tittare väldigt lite att greppa tag i om man inte är väldigt uppmärksam på vad som pågår. Antagligen krävs det att man ser den mer än en gång också, och det är här dess främsta styrka kommer in: det är verkligen en communityfilm där man ser den, tänker "hm, tänker jag verkligen rätt nu?" eller "vad hände egentligen? Och varför?" och sen spenderar resten av veckan till att sondera hela internet för andra människors teorier och försöka diskutera sig fram till ett svar som kan upplevas rimligt, samtidigt som många av filmens mindre beståndsdelar kan förtydligas något. Jag menar, det är inte som att jag direkt tänkte på hur absolut allting i filmen sker för att kunna påverka varandra och sen leda till att filmens början kan inträffa eftersom tiden i detta alternativa universum allting utspelar sig i (och varför är det ett alternativt universum? Vem vet!) eftersom tiden är mer cirkel än streck. Det är kausalitet på en extrem nivå!!!
Sen gräver man ännu djupare, rakt ner i internet mörkaste mitt och finner massor av utläggningar om filmen kan se lika mycket som en religiös film som en helt grundad i (fiktiv) vetenskap, eller hur Donnie dog redan i första scenen eftersom det kan stärkas genom olika teorier runt döden och hur man är bunden till jorden längre på grund av en stark vilja och Donnies i det här fallet var att få uppleva kärlek OCH DET PÅ NÅGOT SÄTT INTE LÅTER SOM EN GALNINGS UTLÄGGNING. Det är på det här sättet jag menar att filmen är så mycket större än sig själv, för jag kan inte tänka mig att Richard Kelly, som inte kunnat göra en vettig film senare, medvetet tänkte sig allt detta när han gjorde filmen, främst inte när han genom Director's Cut gjorde det ganska tydligt att han såg tidsresandet som sanningen. Det är bara det att filmen på något sätt spann utom hans kontroll och blev någonting vem som helst kan ta till sig och göra sin egen, mer eller mindre rimliga läsning av. Det finns så många detaljer att söka efter, samtidigt som väldigt lite existerar på en explicit nivå.
Problemet med detta tänker jag är att om man inte vill göra all denna research och typ gå med i en sekt för att få svar kommer det finns så extremt många frågetecken. Om man bara ser den som mörk ungdomsfilm där Jake Gyllenhaal måste resa i tiden och som kommunicerar med en dark and gritty kanin alltså. Varför ska han resa i tiden liksom? Varför händer det som händer i slutet? Var kom den där jetmotorn från? Vad var poängen med... tja, det mesta som hände i filmen? Det är många saker som verkligen lämnas hängande för en casual tittare här, och mest blir man kvar med mobbare som känns nästan på en Henry Bowers-nivå och tonårsångest av väldiga tidigt 2000-tals mått. Förresten är det lite konstigt eftersom filmen utspelar sig 1988, men jag antar att tidigt 2000-tal var en så extrem period att den är svår att sminka över.
Donnie Darko är verkligen en film som växer efter att man sett den. När jag såg den för kalendern, för övrigt för första gången sedan jag var 16, hade jag ärligt talat ganska svårt för den. Främst kände jag att jag nog helt enkelt blivit för gammal för att bry mig om dessa rimliga och alltså jobbiga tonåringar som tror att de är någonting, och hur många av scenerna som bara kändes som utfyllnad. Det var först när den var slut och jag inte kunde få alla frågetecken ur huvudet som jag verkligen började uppskatta vad den höll på med, och kunde uppskatta hur det här verkligen är en feberdröm där inte ens karaktärerna vet vad de håller på med eller vad som ska hända. Det är nästan definitionen av en psykologisk thriller, för av att se den blir man själv galen i jakt på en säker sanning som kanske en gång existerat men som på grund av hela diskursen runt filmen är ett minne blott. Det här måste ju förresten vara en av ändå rätt få filmer som givits eget liv utanför sin författares händer.
Min favoritfilm är det här verkligen inte, men däremot är det en av de klart mest intressanta att tänka på, och utan att göra research tror jag också att det är den enda där Jake och Maggie Gyllenhaal är med i samma film. De spelar till och med syskon här, och bättre filmsyskon kan man väl inte få. Har inte alls pratat om skådespelarna här, men det är inte riktigt en film där det är någonting man fokuserar på hos andra än Jake Gyllenhaal som väldigt trovärdigt säljer in sin möjligtvis psykiskt sjuke Donnie. Övriga skådespelare som Jena Malone, Drew Barrymore, tidigare nämnda Maggie Gyllenhaal gör alla vad som krävs. Svårt att riktigt ge djupare bedömning än så eftersom rollerna inte kräver mer.
För övrigt var det här också Seth Rogens första film, och det är verkligen ett sånt fall där man ser honom och tänker "men, det är ju... nej, det är omöjligt... men, det måste ju... nej, aldrig".
Det var det. Se Donnie Darko, och läs sedan på, skriv galna teorier över alla dina väggar och sluta gå ut ur hemmet. Jag vill verkligen påstå att du inte får hela upplevelsen annars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar