Hallå där. Jesper heter jag, och nu ska jag berätta en sanning som kanske är too hot to handle för många där ute: Matte? Ganska trist!
Dagens film är Proof från 2005 - ett drama som fokuserar på världens tråkigaste människor: matematiker. Den har Gwyneth Paltrow i en huvudroll hon var tio år för gammal för, och Jake Gyllenhaal i en roll som, för det första, verkar höra hemma i en annan film och som han, dessutom, ser ut att vara tio år för ung för (trots att han var 24 och karaktären 26). Det hade kunnat vara en intressant film som behandlar Paltrows karaktärs depression och rädsla över att hon ärvt sin nu avlidna pappas (spelad av Anthony Hopkins, innan han började vara med i alla filmer han erbjöds och därför fortfarande var bra) icke namngivna psykiska sjukdom. Istället är det till viss del det här den handlar om, men främst fokuserar den på en otrolig formel och det bevis som stärker den, och om det är Anthony Hopkins eller Gwyneth Paltrow som skrivit (spoiler alert: det är väldigt uppenbart hon).
Scenen i fråga när hon påstår att det är hon som skrivit den är verkligen en av de dummaste jag har varit med om, för det är inte nog med att Jake Gyllenhaal ba "var hittade du den här????" och hon nästan tittar rakt in i kameran och säger "JAG SKREV DEN" medan lite för storslagen musik spelas. Det blir ännu dummare när Jake och Gwyneths syster (jag borde veta eller åtminstone kolla upp karaktärernas namn, men det är inte som att någon annan kommer se den här filmen ändå så vem bryr sig yooooo) försöker hitta bevis för varför hon inte kan ha skrivit den, som till exempel att den är i en anteckningsbok som liknar hennes pappas, och att det ser ut som hans skrivstil. Istället för att, som en rimlig människa 2005, faktiskt titta på andra saker hon skrivit och jämföra skrivstil, väljer Jake att dra till sitt universitet och diskutera med sina mattekompisar om det här beviset lagts fram med hjälp av teorier som liknar de Anthony Hopkins arbetade med när han kom fram till någon stor grej typ 100 år tillbaka, OCH DET ÄR DET DUMMASTE JAG VARIT MED OM.
Eftersom matematiker bevisligen är idioter och tror att minst 40 år och ett något instabilt psyke inte kommer göra någonting med sättet och teorierna en person arbetar är det också detta som får honom att inse att det nog var Gwyneth som skrev, och för att vara en film som handlar om bevis är det här verkligen inte speciellt starkt. Sett till att hon verkligen inte vill ha uppmärksamhet över det här beviset över denna dötråkiga ekvation är det lite extra underligt att de vägrar tro att hennes pappa som levt i sin egen värld under de senaste två åren ska ha kommit på det här. Till och med Jake påpekar att anteckningarna inte är uppbyggda på samma sätt som Anthony Hopkins var, men känner sig ändå tveksam.
Känslan man får av att se Proof är att matematiker snarare gillar att gå runt ån för att få vatten än att faktiskt lösa saker, och kanske är det så. Spelar inte så stor roll egentligen, för det resulterar i en dålig film oavsett. Och jag förstår hur alla tänker nu. Ni tänker "Men Jesper, hur kan du säga någonting så subjektivt om en film med fokus på det objektiva?", och det är självklart inte en rimlig tanke att ha när man läser någons recension, men däremot en oro jag faktiskt kan lugna. Jag har nämligen tagit hjälp av en helt och hållet verklig matematiker för att få fram ett helt säkert bevis för varför Proof helt enkelt inte är bra. Så här ser den ut:
Jag tänker inte slösa tid på att förklara det här, Alla som förstår förstår liksom, men alla som vill kan ju låta den här gå genom miniräknaren. Jag bryr mig faktiskt inte, för den kommer ge samma svar varje gång: ekvationen = Proof är inte en speciellt bra film. Det är på det här sättet man pratar inom den matematiska världen förresten.
Nu när det är bevisat och motiverat har jag inte mycket mer att säga. Så, eh, jag antar att inlägget får ta slut här. Imorgon pratar vi om en riktigt hyllad film istället, så se fram emot det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar