Den här gången trodde vår Jake Gyllenhaal att han hade hittat lösningen på sina problem: han skulle resa tillbaka i tiden och vara med i en film från 2012. Att han potentiellt kunde bli den första tidsresenären någonsin skulle visa alla hur mycket han var villig att göra för att få roller. Vad Jake borde tänkt på var självklart att rollprestationen är viktigare än jobbet för att få själva rollen, så det blev inget pris den här gången heller. Han är inte dålig i End of Watch, som för övrigt är filmen vi pratar om idag, men om inte ens Jake Gyllenhaal på högsta Gyllenhaal-nivå ens nomineras för Oscars kommer inte heller Jake Gyllenhaal på helt okej Gyllenhaal-nivå göra det.
Att han däremot förlorade Best Actor in an Action Movie på Broadcast Film Critics Association Awards till Daniel Craig i Skyfall är bisarrt. Ett så extremt smalt pris borde han ändå kunnat ta hem.
Men End of Watch alltså. En lite svår film att komma in i, för den gör verkligen sitt bästa för att man inte ska tycka om den. Först och främst är den gjord i någon slags realistisk stil där allting filmas av karaktärerna i filmen, men det här är en regel End of Watch inte ens lyckas följa i sin första scen. Jake och hans partner Michael Peña har kameror med sig under filmens gång (lite oklart varför), men i nästan alla scener klipper den mellan deras två PLUS en tredje som inte kan tillhöra någon av dem, och av någon anledning finns det någon som filmar i alla scener de inte är med i också (för av någon anledning har till exempel filmens skurkkartell en privat kameraman när de pratar om sina onda planer). Lite irriterande, framför allt när den så tydligt vill visa att "aha, där är faktiskt någon med kamera" och filmar ur en vinkel som det är omöjligt för personen som filmar att faktiskt vara. Mot slutet kändes det också som att filmen bara släppte konceptet helt och hållet till att vara mer traditionellt filmad vilket väl jag är tacksam över, men man kan inte hålla på och göra upp regler för att bryta mot dem gång på gång och till sist bara överge hela sitt koncept. Känns lite billigt alltså. Sen att filmen innehåller mängder ganska dålig, icke-diegetisk musik är också lite underligt när den vill verka så realistisk och filmad av privatpersoner som verkligen var där, samt berättarrösten i början av filmen (för att inte tala om epilogen där någon av dessa kameramän valt att klippa in ett "earlier that same day").
För ökad realism kände också filmens manusförfattre och regissör David Ayer (känd för klassiker som Suicide Squad och Bright) att ha riktigt naturlig dialog där absolut alla svär så mycket de kan i varenda mening. Jag vet inte riktigt hur det är mer er läsare där ute, men när jag tänker på både poliser och riktigt realistisk dialog tänker jag på ett överskott av svordomar.
Just det, kanske borde säga vad End of Watch handlar om.
Alltså, typ inget alls. Jake Gyllenhaal och Michael Peña spelar poliser som patrullerar lite här och där men i regel i rätt jobbiga kvarter. Det är ganska osammanhängande, mycket känns som utfyllnad och man får följa karaktärer med väldigt svårtydd moral. Låter kanske som klagomål, men jag tycker faktiskt om hur fokuserad End of Watch var på att bara visa deras vardag snarare än en eskalerande handling, även om det leder till ett slut som kommer lite från ingenstans och, spoiler alert, involverar kartell-medlemmar som verkligen känns som karaktärer ur ett B-igt fighting-spel från 90-talet, gärna inspirerat av Mortal Kombat. Det här var inte en lika stark referens som den till Wild Arms fiender i ett tidigare inlägg, men den får duga.
Bortsett från Kartellen är det ändå lite konstigt att någon som David Ayer, mannen som inte vet vad nyans överhuvudtaget är, kan göra så intressanta och mänskliga karaktärer. Extra konstigt blir det väl också av att han bevisligen regisserat filmen väldigt dåligt sett till kamera-användande och så (skrev om det i ett tidigare stycke. Gå gärna tillbaka och läs det om du började här i det åttonde). Huvudpersonerna är visserligen lika inkonsekventa i sina handlingar som kameran är med sina regler, men ingen människa är väl alltid precis samma i alla situationer, och det gör att hela resan blir trevligt oförutsägbar när man får åka på den med dessa stundtals riktigt osympatiska, men ändå på sitt sätt snälla typer som agerar mer på magkänsla än rutin.
Jag tänker använda ett av ungdomen av idags många uttryck här, och säga att End of Watch är en s k mixed bag. Den är regisserad av en dåre som inte vet vad han höll på med, och som när det vankas någon form av handling med faktisk substans inte vet överhuvudtaget vad han håller på med (och seriöst, vem klippte egentligen "slutstriden"?). När David Ayer däremot bara får hålla på med sin polis-onani och Jake + Michael får cruisa runt och vara vänner så fungerar faktiskt filmen rätt bra tack vare bra skådespeleri (även om det är svårt att se Jake Gyllenhaals karaktär som någon annan än Jake Gyllenhaal utan Gyllenhaar) från de båda i kombination med en vad jag får anta är rimlig skildring av en patrullerande polis vardag. Det är inte alltid bra, de vinner inte alltid, och framför allt kan de heller inte hantera alla situationer på bästa sätt. De är i slutändan filmens tydliga hjältar, men det är inte en så konservativ polissyn som samhällets perfekta medborgare som man kan tro, och det kände åtminstone jag var uppfriskande och hjälpte filmen att kännas något verkligare än den väldigt lätt kunna göra.
Jag vet inte riktigt om jag rekommenderar End of Watch. Den här dokumentära stilen i kombination med rätt händelselöst fältarbete med poliser är väl inte direkt det mest nervkittlande där ute, framför allt inte när storyn (när den spelar någon roll) också är så tunn. Det är en helt okej film tack vare sina rimliga karaktärer och för att jag är galen och gillar när få saker av substans händer, men det finns många problem att ta sig förbi innan man verkligen kommer in i dess groove alltså. Det tog nog mig minst halva filmen att komma över hur kameran inte går ihop och hur extremt onaturligt dark and gritty dialogen är, men när jag bara köpte att det är så här det är och inget kan ändra på den saken hade jag ändå en resterande halva kvar som faktiskt var rätt trevlig att ta sig igenom. Vad jag vill säga är väl att man måste acceptera någonting dåligt för att kunna uppskatta det bra, och i vanliga fall skulle jag säga att det är ett fruktansvärt tips, men här känns det lite som det enda rätta eftersom en bra grund inte kan tillåtas gömmas undan ett lager av smuts på grund av en klåpare till regissör.
Med det här långa stycket säger jag alltså: se End of Watch, eller se den inte. Spelar inte så stor roll egentligen. Det är en heeeeelt okej 3/5-film, så du kan säkert få ut något av den, men samtidigt få ut lika mycket av att bara göra något annat. Dock vill jag säga att jag nog vill att så många som möjligt specifikt ska se filmens slutscener så de verkligen får uppleva B-Mortal Kombat skurkarna. Vare sig du vill se ingenting, hela filmen eller bara slutet finns End of Watch vilket som på Netflix, så den är åtminstone i skrivande stund väldigt lätt att få tag på.
Anna Kendrick är förresten också med och spelar den enda roll hon någonsin spelat: Anna Kendrick. Ganska trevlig kontrast till filmens resterande karaktärer ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar