Tjugoandra december - Nightcrawler (2014)

Nu är vi slutligen här. Tjugoandra december. Julens viktigaste dag. Då ska vi självklart prata om Nightcrawler, som jag vill tro är filmen folk oftast tänker på när de pratar om vilken bra skådespelare Jake Gyllenhaal är och då uppenbarligen inte sett någonting annat han varit med i. Med det sagt har han varken före eller efter varit bättre än han var här. Antagligen inte heller smalare. 

Det här är alltså inte en film om X-Men karaktären, utan Nightcrawler syftar på de människor som filmar olycksscener, gärna innan polisen kommit dit och blockerar vyn, och säljer materialet till olika nyhetsföretag. Vi får följa en nybliven Nightcrawler i form av Louis Bloom (Jake Gyllenhaal), en sociopat som med eskalerande omoraliska medel gör allt för att bli rik. Kan tänka mig att det här är en film som skulle vara intressant att se tillsammans med Robocop vilket kan låta konstigt på förhand, men båda två tar upp ämnen som mediekonsumtion och våld genom ett kapitalistiskt synsätt, men där Robocop handlar om att gå emot systemet och visa på att det finns en annan väg att gå (men också vara väldigt våldsam, vilket gör budskapet lite konstigt eftersom filmen säljer in sig på samma sätt som den våldshungrande publik den kritiserar) visar Nightcrawler mer någon som ser igenom systemet och väljer att utnyttja det till fullo. Intressant att se två sidor av samma mynt ibland. 

Det sjuka med att se den här filmen och Louis Bloom när han till exempel flyttar en kropp för bättre bild, eller bryter sig in på en mordscen, är att filmen faktiskt inte säljer in honom som skurk. Han är onekligen omoralisk och även ond, men han är verkligen mer en produkt av sin tid än någonting annat. Han berättar tiden in i filmen att han spenderar sina dagar med att sitta på internet där han läser onlinekurser på diverse saker för att ha den kompetens som krävs för att hitta ett jobb, vilket jag ändå kan känna är någonting många av hans generation och yngre kan känna med väldigt mycket, så att han arbetar bortom lagen sen när han har något att tjäna pengar på är det på sätt och vis svårt att inte sympatisera med honom till en viss mån. Jag säger inte att det han gör är rätt, men att Nightcrawler gör väldigt bra satir av jobbmarknaden och desperationen i att behålla det man har, och det är någonting som är svårt att inte till viss del ändå resonera med. Känner att folk som pratar om filmen oftast nämner den som mediekonsumtionssatir a la just Robocop, men, jag menar, har ni tittat ut i världen någon gång? Inte för att verka onödigt woke så nära julafton, men satir är någonting som kritiserar en aspekt av samhället, medan det här mer visar konsumtionen och kapitalismen runt den som en viktig del av samhället utan att riktigt lägga någon värdering i det. Den bara lägger fram faktumet att det ofta är så här det är hos olika nyhetsbyråer. 

Samtidigt som jag säger allt detta tror jag ändå inte att många pratar om filmen Nightcrawler överhuvudtaget, för Jake Gyllenhaal är faktiskt så bra här att han överskuggar allting annat filmen håller på med. Hans tolkning av denna känslokalla, oerhört smarta tickande bomb till karaktär var i mina ögon det bästa skådespeleriet under 2014, och sättet hur han genom hela filmen bitvis ökar Louis Blooms subtila ondska är oerhört imponerande. Varenda rörelse som inte är i synk med hans beteende, leendet kopplat till de helt döda ögonen, och varje hot han yttrar med den mjukaste av röster. Alla dessa motsatser som visar på den person Louis verkligen är utför Jake till perfektion, och målar verkligen upp ett porträtt av denna människa med ett extremt ego som man vet att man bör undvika, men som har den där underliga vithajs-charmen som inte riktigt går att titta bort från och ett sätt att prata där han tagit kontrollen utan att du ens hunnit märka det än. Det här är en smart och på många sätt bra film, men utan denna Gyllenhaal-prestation kan jag lova att de flesta inte skulle minnas Nightcrawler idag. 

Detta tar oss självklart till elefanten i rummet: varför blev Jake inte ens nominerad till en Oscar under samma år som till och med Bradley Cooper kunde bli det för American Sniper? Vet inte riktigt, kanske är det inte värt att bry sig om vad en gala tycker, men det här är ändå det största priset som finns inom film, så lite ifrågasättande tycker jag ändå man kan vara. Min högst okvalificerade gissning är att karaktären Louis Bloom helt enkelt är lite för obehaglig för att man ska vilja belöna den. Osympatiska karaktärer har självklart vunnit Oscar förr, men det finns någonting lite för verkligt och kanske nära känslor många andra ogärna haft inom honom för att det ska kännas bekvämt att sätta den sortens person i främsta rummet. Som sagt porträtteras inte Lou som skurk, men han är inte verkligen inte heller en hjälte. Lite irriterande är det här oavsett anledning, för även om jag tror att Jake på ett eller annat sätt kommer vinna sin Bästa Manliga Huvudroll™ förr eller senare (eftersom han redan egentligen tjänat ihop till den) så kommer det antagligen inte kännas helt rätt eftersom det med stor sannolikhet inte kommer vara för en lika bra roll som denna. Jag lär känna ungefär samma ambivalens som den dag Brad Pitt förhoppningsvis vinner trots att han nog var allra bäst i Tolv Apornas Armé. För att inte tala om När Nicolas Cage vinner sin andra Oscar och man tänker "kul, men var höll statyetten hus när han var med i Deadfall?".

Kort sagt: han borde vunnit, men gjorde det inte eftersom världen är orättvis och vägrar se sina egna brister.

Jag hade inte sett Nightcrawler sen den gick på bio fyra år tillbaka, så den var kul att återvända till med lite vuxnare ögon och en större medvetenhet om världen i stort. Måste dock säga att min åsikt om filmen faktiskt inte förändrats speciellt mycket, utöver att jag klarare ser undertext (ska sägas att jag såg den med glasögon den här gången, hehehehehehehehehehehehehehe). Den är väldigt smart och bygger upp en realistisk värld som trots många väldigt mörka stunder dock har ett foto med väldigt tydliga färger som verkligen gör för en attraktiv upplevelse. Manusförfattare och regissör Dan Gilroy har också visat sig mycket smart genom att ha en väldig tydlig idé om hur han vill få ut sitt budskap genom att aldrig någonsing säga det uppenbara rakt ut för att istället bjuda in tittaren in i huvudet på sin huvudperson där handlingar väger väldigt mycket mer än tomma ord. Det här är också typ den enda filmen jag skulle kalla thrillerkomedi, för den är onekligen thriller, men väldigt mycket i filmen är också med i glimten i ögat och förvånansvärt roligt. Antar att satir faktiskt kan vara rolig när den skrivs av någon som inte är Terry Gilliam. Ursäkta, jag borde inte dra in mitt Gilliam-hat i denna positiva Gyllenkaalender.  

Skulle säga att stora delar av slutet känns väldigt orimliga och inte lika uttänkta som resten av filmen vilket definitivt drar ner helheten, men i övrigt är Nightcrawler kusligt smart, underhållande och har kanske en av de enda biljakterna jag sett på film som inte är jättetråkig, plus självklart tidigare nämnda top tier Jake Gyllenhaal. Birollerna - främst i form av Riz Ahmed som Lous assistent, Rene Russo som den ansvariga utgivare Lou säljer till samt Bill Paxton konkurrerande Nightcrawler - gör alla väldigt bra jobb och är så smart utformade karaktärer som på väldigt bra sätt bekräftar för Louis att hans världsbild är den rätta utan att det är övertydligt (utöver i Russos fall. Precis som många orimliga händelser i slutet av filmen blir hennes karaktär också väldigt konstigt skriven lite från ingenstans) att det faktiskt är deras funktion snarare än personer som bara existerar i denna värld. Om du inte sett Nightcrawler än finns faktiskt inga ursäkter att skjuta på det mer. Kanske inte en julfilm direkt, men du får skylla dig själv som väntat tills nu. 

Det här var för övrigt min favoritfilm 2014. Det är ett underligt år jag av oklar anledning fortfarande sett ganska få från, så jag skulle nog också säga att den är det än idag.